I bland tänker jag primitivt...........vad har Janne/vi gjort för att förtjäna detta!!(?) Skall det aldrig ta slut!(?) Varför!(?).....................Jag känner mig så frustrerad, hjälpeslös och rådlös. Dagarna går och som Janne sa i går till sin läkare " Jag känner mig bortglömd" Vi står och stampar, men kommer ingen vart!
Ny dag och väntan på DET telefonsamtalet som säger att NU är det plats för Janne och hans operation. Han skulle aldrig ha blivit utskriven förra tisdagen från onkologavdelningen, vilket hans läkare höll med om när han talade med henne i går. Vad händer i Jannes kropp nu när allt står stilla och andra cytostatikabehandlingen blir uppskjuten hela tiden.....!!?????????????????
Helt klart är vi oroliga nu. Min styrka börjar tryta, kanske inte så konstigt att apatin gör sig påmind ibland. Det är svårt att vara ensam med alla tankar ibland. Det är så tyst.
Jag vet att det är många som följer mitt bloggande, en del känner jag men det är säkert en del okända också....(?) Ni får gärna dele med er av era tankar och funderingar här på min blogg, kända som okända.
Hej Mette
SvaraRaderaJa....jag är en av de okända för dig. Jag umgicks en del med Janne för en 15 år sen. Jag fick veta hur det var ställt av Lasse Lindberg.
Jag mailade Janne för några veckor sedan och fick ett varmt svar tillbaks från honom.
Vi jobbade båda på Televerket som det hette då.
Jag följer er regelbundet nu och ni finns i mitt hjärta hela tiden. Man känner sig så maktlös när man sitter och läser det ni går igenom just nu.
Vill bara säga att jag tänker på er, håller mina tummar för att nått ska hända snart!!!!
Krama Janne från mig och hälsa från Leffe Elo
Tack Leffe för hälsningen och dina tankar till oss. Mette
SvaraRadera