Det är med blandade känslor jag nu skriver på bloggen. Jag har inget glädjande att berätta, men små saker i vardagen värmer ändå, som promenaderna med Kate och besök hos Janne på kyrkogården. Det känns tryggt att få vara där en stund. Det absolut inte så att jag enbart sitter här hemma och bara tänker sorgliga tankar utan jag har många fina minnen som jag också tänker på. Allt beror på sinnestämning för dagen. Jag vet att allt tar sin tid och att "Det kommer att ordna sig" eller som Janne alltid sa: " Det ordnar sig".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar