Har svårt för att fatta att jag sitter här hemma ensam utan dig. det har snart gått sex månader och varje dag är en kamp mot ngot som inte skulle behövas kämpa för.
Jag är glad för att Kate är hos mig, så jag kan få komma ut och "få luft, andas"
skall åka till landet på lördag och försöka få det lite mysigt och framför allt försöka få lite lugn i själen.
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar