Det blev en lång skogspromenad i går. Fint väder. Åkte till din grav och vattnade lite. Det är så vackert där. Jag trivs hos dig!
I dag skall jag till sörmland en tur, men bara över dagen. Önskar så att allt var som förut. Saknar din trygghet. Ensamheten är jättesvår att hantera ibland.
Jag kan komma på mig själv med att stå i köket utan att göra något...precis som om jag inte är vid medvetand, jag blir "borta" ett tag. Paniken kan komma oväntat och då försöker jag ta en promenad. Psyket ändras väldigt snabbt, från att vilja vara ensam till at få panik över att jag är ensam. I bland känns det som om jag vill fly från allt. Det är snart 7 månader sedan du lämnade mig och fortfarande pågår saker som jag aldrig skulle drömt om skulle hända och du skulle inte gilla det. Du skulle bli j-vligt förbannad. Jag är både förbannad, förvånad, ledsen och sårad!.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar