Ganska fint väder nu, så jag tog en "extra" promenad med Kate.
Jag tänker mycket när jag promenerar och i dag speciellt på det som prästen och jag samtalade om. Sinnesro och förlåtelse. Det finns många som säger att dom kan förlåta och att jag en dag kommer att förlåte, men jag kan inte se att jag skulle göra det. Varför skulle jag när jag blir behandlad som jag gör nu och har blivit det seneast halvåret. Nej det är inte självklart att jag skall förlåta. Dom som medvetet eller omedvetet(?) gör mig illa nu har jag ingen empati för. det finns alltid två sider av saken, men när kommunikationen upphör då finns det inget att göra än att jag på mitt bästa sätt får ta dagen som den kommer och med den ha rent samvete och vetskap om att det jag gör är rätt, så nu får jag vänta på brevet från tingsrätten, för det är det jag är förberedd på skall komma. I min nuvarande situation är det jag som måste "låta" andra människor "styra" mitt dagliga liv, med vad det innebär.
Jag har också kommit till insikt med att det inte blir som förut och det har jag accepterat.! Jag är stolt över mig själv och som Lasse(prästen) och jag pratade om, att jag kan gå med högt huvude.
Jag har blivit anklagad för både att ljuga, gå bakom ryggen, men ingen har kunnat/vågat titta mig i ögonen och tala om vad jag har gjort...!(?)
Jag har blivit anklagad för att ha varit instabil mm direkt efter Jannes död, jag det var jag också, men med lite "tänka efter" så kanske det inte var så konstigt med tanke på omständigheterna!!!!
jag är glad för dom minnen jag har och dom bär jag med mig alltid...:-) älskar dig innerligt Janne.