Usch!!

I dag känner jag "bara" ilska!!
Ingen som inte har fått ett dödsbesked förbereder sin egen död och det gorde inte du, jag eller vi. Vi planerade för framtiden, en framtid tillsammans, förhoppningsvis i sörmland där vi trivdes bäst. Vi delade på allt och eftersom du köpte lägenheten så var det inte mer än riktigt att vi skulle dela på den lika när vi hade bott tillsammans så långe. Derför tog vi ett gemensamt lån, så att vi kunde lösa ditt "gamla" och jag bli hälftenägare av lägenheten. Hela vinter, vår o sommar blev du bara starkare o starkare och vi trodde inget annat än att du skulle bli frisk, det fanns inte i våra munnar att du snart skulle dö. Vi som skulle fixa lägenheten och flytta. Hur kan människor som till en del visste om detta tro att det var för dödsfalls skull som du "gav" mig halva lägenheten...!!?? Du fick diagnosen att din cancer hade spridit sig i september 2009.... Så är läget i dag och jag känner inte längre någon empati för det jag utsätts för, tvärtom! Alla dina vänner och jag var glada för att du var på rätt väg. Du blev starkare, rösten kom tillbaka och du började till och med sjunga. Vilka var lyckliga då??...jo du och jag!