*ER GLA I DERE*!
I dag känns det något bättre, så jag åkte till kyrkogården med Kate. Tände ljus och fick lite sinnesro, men när jag svängde in genom grinarna så kom tårarna och många tankar på att jag Aldrig får träffa Janne igen. Han finns inte fysiskt mera. Jättesorgsen för det. Det är så många känslor och tankar som kommer nu. Jag har *tiden* att tänka och börja sörja efter allt som varit.
Många av er som läser detta förstår, medans det finns de som Aldrig kommer att förstå eller kommer komma till Insikt med vad dom gjort, men mitt liv går vidare på ett eller annat sätt och ingen skall få sätta *stopp* för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar