Det känndes direkt när jag vaknade att detta blir en svår dag. Hjärtklappningar och en enorm längtan efter dig! jag kan inte betämma långt i förväg vad jag skall göra eftersom jag inte vet hur jag mår när morgondagen kommer. det finns dagar när jag känner mig handlingsförlamad, vill bara krypa upp i soffhörnet och sitta, men det finns ett litet liv som gör sig påmind om att hon finns och att jag finns för henne.....och det är Kate. Hade jag inte haft henne, ja då vet jag inte hur dagarna skulle se ut nu när jag har "semester". Ibland kan jag känna mig ensammast i stan! Jag bli "lite" avundsjuk på "lyckliga" människor som planerar semestr tillsammans, ellr skall ut till havet och bada.....JAG då...vad skall jag göra(?) Åka ensam till havet och bada?...nej det är ju inget trevligt, så det blir till en sjö så att Kate kan få bada. Det är så många "varför", så mycket som jag skulle vilja säga, så mycket som jag skulle vilja dela med dig, så många frågor som jag aldrig kommer få svar på, men våra och mina minnen kommer jag att bära med mig hela livet!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar